Rättarna som inte ville bli sökbara

Tre svenska rättsdatabaser har i veckan blivit föremål för 39 nya stämningsansökningar och anmälningar, nio av dem stämningsansökningar och 29 av dem anmälningar. Orsaken är en granskning som visade att tjänsterna Lexbase, Mr Koll och Krimfup raderat domar om sexuellt ofredande av barn och kvinnomisshandel efter påtryckningar från de dömda, medan toppchefernas egna domar saknas i databasen, skriver SVT.

Det som gör fallet värre är att radering inte är en bugg, utan en affärsmodell: den som har råd kan bli osedd. Mr Koll uppger alltjämt att offentlighetsprincipen gäller och att GDPR inte gör det, medan Lexbase i veckan ändrade sina villkor för borttagning, efter att granskningen blivit offentlig.

Vi har kontrollerat SVT:s granskning: nio nya stämningsansökningar och 29 anmälningar inkom till Integritetsskyddsmyndigheten den 1 oktober, ett dygn efter publiceringen. Både stämnings- och anmälningsantal verifieras via SVT:s artikel, och IMY:s besked väntas i höst. Uppgifterna om cheferna ska tas med försiktighet, eftersom vi bara haft tillgång till granskningen, inte domstolarnas egna register.

Den intressanta vändningen är att den som letar efter sig själv i en rättsdatabas inte söker information, den söker ett rykte. När radering blir en tjänst som säljs obehöriga tillgång till, blir offentlighetsprincipen en affärsvara med dörrvakt som bestämmer vem som får leva osedd. IMY:s besked väntas i höst, och fram till dess avgörs reglerna av granskarna, inte av dem som formas av dem.

Gå vidare: SVT:s granskning av rättsdatabaserna